presenterar
– Författare för alla åldrar
I den förra krönikan berättade jag lite allmänt om den företeelse som kallas allåldersfantasy ("En litteratur för alla åldrar"), den här gången ska jag ägna mig mer åt de författare som med störst framgång ägnat sig åt denna litteraturform.
xxEftersom allåldersfantasy har framsprungit ur samma flora av sagor, myter och legender som all annan fantasy har den också samma rötter. Om man väljer att som många kritiker utnämna George McDonald till den förste "riktige" fantasyförfattaren och hans Phantastes (1858) som den första fantasyromanen så kan vi också konstatera att allåldersfantasyn är exakt lika gammal som övrig fantasy, då McDonald faktiskt är mer känd för sina böcker riktade åt barn, främst At the Back of the North Wind (1870). Det hade funnits författare före McDonald som i alla fall tangerat ämnet, t.ex Sarah Coleridge, men uppdelningen vuxen- och allåldersfantasy var McDonald definitivt först med.
xxÄven om det kan diskuteras huruvida han egentligen bör räknas till fantasy överhuvudtaget måste ändå Lewis Carolls Alice i Underlandet (1965) räknas till en av klassikerna och verkliga milstolparna i sammanhanget och den har fortsatt att inspirera läsare och författare än i denna dag, något som för övrigt kan sägas om oerhört många av genrens författare. Det dröjde ett tag till nästa milstolpe, men då duggade de tätt under en period; L. Frank Baum skrev Trollkarlen från Oz år 1900, Edith Nesbit skrev sin första allåldersfantasy 1902 (Five Children and It) och var sedan ytterst produktiv resten av decenniet. J. M. Barrie skrev sin berömda pjäs om Peter Pan 1904 och Selma Lagerlöf skrev Nils Holgerssons underbara resa 1906.
xx1920-talet var allåldersfantasyns guldålder och dominerade barn- och ungdomsboksutgivningen som helhet. Ett av de motiv som blev allra populärast var djurfantasyn, den moderna arvtagaren till gamla tiders fabler. Rudyard Kiplings Jungelboken, Kenneth Grahames Det susar i säven, Hugh Loftings böcker om Doctor Doolittle, A.A. Milnes böcker om Nalle Puh, Beatrix Potter och många fler.Under 30-talet skrevs två klassiker som dock inte hade talande djur som det centrala temat: P.L. Travers Mary Poppins (Supercalifragilisticexpialidocius!), och det för oss kanske allra viktigaste verket, J.R.R. Tolkiens Bilbo.
xxEfter andra världskriget växte allåldersfantasyn upp, om en sådan sak är möjlig. Den utvecklades från sina rötter – sagor, absurdism, fabler – och närmade sig alltmer vuxenfantasy i stil och tematik, även om talande djur fortfarande är en av de i särklass populäraste ingredienserna i all form av barn- och ungdomslitteratur. Den första riktigt betydelsefull a författare av allåldersfantasy som dök upp efter andra världskriget var C.S. Lewis. Böckerna om Narnia, som började publiceras 1950 med Häxan och Lejonet är för allåldersfantasy vad Sagan om ringen är för vuxenfantasy.
xxUr ett internationellt perspektiv är hon kanske inte så välkänd som man kunde önska, men Tove Janssons Mumin-böcker som började utkomma i slutet på 40-talet måste ändå nämnas. Förutom Narnia-böckerna var 50-talets stora verk Astrid Lindgrens Mio, min Mio (1954), men på det hela taget var det en lågvattenperiod för allåldersfantasy. Raka motsatsen till nästa decennium
alltså, som kanske kan kallas den andra guldåldern. Alan Garners många och inflytelsrika böcker, främst Elidor (1965), Lloyd Alexanders Prydain-böcker, Susan Coopers Mörkret stiger-serie, Ursula K. LeGuins första bok om Övärlden
xxDet finns många fler.
xxÄven 70-talet började väldigt bra; Joy Chants Röd måne, svarta berg (1970), The Forgotten Beasts of Eld (1974) av Patricia McKillip, i stort sett hela 70-talsproduktionen av Diana Wynne-Jones, Jane Yolen, Joan Aiken och Patricia Wrede, samt den mycket udda men mycket intressanta Wirrum-trilogi av den australiensiska författarinnan Patricia Wrightson.
xxDet var dock betydligt glesare med storverk under 80-talet, många redan etablerade författare skrev bra böcker, men få minnesvärda debutanter. Undantagen var väl främst Geraldine Harris De sju citadellen-serie samt Brian Jaques böcker om Redwall. Inte heller under 90-talet såg vi något riktigt uppsving för allåldersfantasy, men slutet av decenniet och början på det nya millenniet har varit mycket lovande: Phillip Pullmans (som i och för sig debuterade redan på 80-talet) hittills två böcker i Den mörka materian och förstås J.K. Rowleys Harry Potter-böcker som ser ut att kunna göra för allåldersfantasyn under detta nya sekel vad C.S. Lewis gjorde för det förra.
xxEftersom allåldersfantasy har framsprungit ur samma flora av sagor, myter och legender som all annan fantasy har den också samma rötter. Om man väljer att som många kritiker utnämna George McDonald till den förste "riktige" fantasyförfattaren och hans Phantastes (1858) som den första fantasyromanen så kan vi också konstatera att allåldersfantasyn är exakt lika gammal som övrig fantasy, då McDonald faktiskt är mer känd för sina böcker riktade åt barn, främst At the Back of the North Wind (1870). Det hade funnits författare före McDonald som i alla fall tangerat ämnet, t.ex Sarah Coleridge, men uppdelningen vuxen- och allåldersfantasy var McDonald definitivt först med.
xxÄven om det kan diskuteras huruvida han egentligen bör räknas till fantasy överhuvudtaget måste ändå Lewis Carolls Alice i Underlandet (1965) räknas till en av klassikerna och verkliga milstolparna i sammanhanget och den har fortsatt att inspirera läsare och författare än i denna dag, något som för övrigt kan sägas om oerhört många av genrens författare. Det dröjde ett tag till nästa milstolpe, men då duggade de tätt under en period; L. Frank Baum skrev Trollkarlen från Oz år 1900, Edith Nesbit skrev sin första allåldersfantasy 1902 (Five Children and It) och var sedan ytterst produktiv resten av decenniet. J. M. Barrie skrev sin berömda pjäs om Peter Pan 1904 och Selma Lagerlöf skrev Nils Holgerssons underbara resa 1906.
xx1920-talet var allåldersfantasyns guldålder och dominerade barn- och ungdomsboksutgivningen som helhet. Ett av de motiv som blev allra populärast var djurfantasyn, den moderna arvtagaren till gamla tiders fabler. Rudyard Kiplings Jungelboken, Kenneth Grahames Det susar i säven, Hugh Loftings böcker om Doctor Doolittle, A.A. Milnes böcker om Nalle Puh, Beatrix Potter och många fler.Under 30-talet skrevs två klassiker som dock inte hade talande djur som det centrala temat: P.L. Travers Mary Poppins (Supercalifragilisticexpialidocius!), och det för oss kanske allra viktigaste verket, J.R.R. Tolkiens Bilbo.
xxEfter andra världskriget växte allåldersfantasyn upp, om en sådan sak är möjlig. Den utvecklades från sina rötter – sagor, absurdism, fabler – och närmade sig alltmer vuxenfantasy i stil och tematik, även om talande djur fortfarande är en av de i särklass populäraste ingredienserna i all form av barn- och ungdomslitteratur. Den första riktigt betydelsefull a författare av allåldersfantasy som dök upp efter andra världskriget var C.S. Lewis. Böckerna om Narnia, som började publiceras 1950 med Häxan och Lejonet är för allåldersfantasy vad Sagan om ringen är för vuxenfantasy.
xxUr ett internationellt perspektiv är hon kanske inte så välkänd som man kunde önska, men Tove Janssons Mumin-böcker som började utkomma i slutet på 40-talet måste ändå nämnas. Förutom Narnia-böckerna var 50-talets stora verk Astrid Lindgrens Mio, min Mio (1954), men på det hela taget var det en lågvattenperiod för allåldersfantasy. Raka motsatsen till nästa decennium
alltså, som kanske kan kallas den andra guldåldern. Alan Garners många och inflytelsrika böcker, främst Elidor (1965), Lloyd Alexanders Prydain-böcker, Susan Coopers Mörkret stiger-serie, Ursula K. LeGuins första bok om Övärlden
xxDet finns många fler.
xxÄven 70-talet började väldigt bra; Joy Chants Röd måne, svarta berg (1970), The Forgotten Beasts of Eld (1974) av Patricia McKillip, i stort sett hela 70-talsproduktionen av Diana Wynne-Jones, Jane Yolen, Joan Aiken och Patricia Wrede, samt den mycket udda men mycket intressanta Wirrum-trilogi av den australiensiska författarinnan Patricia Wrightson.
xxDet var dock betydligt glesare med storverk under 80-talet, många redan etablerade författare skrev bra böcker, men få minnesvärda debutanter. Undantagen var väl främst Geraldine Harris De sju citadellen-serie samt Brian Jaques böcker om Redwall. Inte heller under 90-talet såg vi något riktigt uppsving för allåldersfantasy, men slutet av decenniet och början på det nya millenniet har varit mycket lovande: Phillip Pullmans (som i och för sig debuterade redan på 80-talet) hittills två böcker i Den mörka materian och förstås J.K. Rowleys Harry Potter-böcker som ser ut att kunna göra för allåldersfantasyn under detta nya sekel vad C.S. Lewis gjorde för det förra.
