"The past is a foreign country: they do things differently there."
– L.P. Hartley

Förra gången handlade det om tidsuppfattningen i fantasy och sf och vi ska fortsätta på det inslagna spåret med att titta på en undergenre till båda genrerna där just tiden är oerhört betydelsefull; alternativhistoria.
   Den första frågan är förstås vad alternativhistoria faktiskt är och huruvida det är en undergenre till sf eller fantasy. Alternativhistoria är ett begrepp som kan användas för att beskriva flera olika saker. Det vanligaste och mest populära är "Tänk om"-historier. Tänk om Hitler hade vunnit andra världskriget, tänk om Sydstaterna hade vunnit amerikanska inbördeskriget, hur hade då världen sett ut? Ofta fokuserar denna typ av berättelser på en specifik händelse, kanske ett berömt slag -– Stalingrad, Gettysburg – och påvisar någon liten detalj som ändrar historiens händelseförlopp. Denna typ av alternativhistoria räknas generellt till sf.
   En annan typ av alternativhistoria är mer fantasyinriktad, författaren skildrar en period i mänsklighetens historia (vanligen europeisk medeltid) på ett ganska konventionellt sätt, men med lite standardiserade fantasyinslag (magi, övernaturliga inslag). Dessa romaner skiljer sig egentligen marginellt från all annan litteratur som skildrar medeltiden på ett romantiskt och idealiserat sätt, något som pågått så länge att redan Cervantes fick nog och skrev Don Quixote som en motreaktion på 1600-talet.
   Ett tredje sätt av skriva alternativhistoria är att belysa perioder och händelser med hjälp av den större frihet som fantasyn ger. Till exempel att låta handlingen utspela sig i ett land som är lätt identifierbart som 1940-talets USA (bilarna, kulterna, språket, relationerna till främmande länder etc, allt kan användas som "pekare"), men då kanske i ett USA som heter något annat (typ FSA) och där det finns saker och företeelser som vi tror oss veta inte fanns i verkligheten. Förenklat: FSA vinner visserligen andra världskriget, men huvudpersonen – kejsare Franklin D. Rosenberg – gör det med hjälp av Kabbalah och hans personliga sufimystiker som lyckats förutspå exakt var de muslimska nipponiterna planerar sin avgörande framstöt. Det finns magi, det finns övernaturliga inslag, men det finns också en verklig, om än förvrängd eller maskerad historisk mall för berättelsen.
   Vanligen skrivs den här typen av alternativhistoria för att just denna period intresserar författaren så mycket att denne vill göra den till "sin". Han eller hon vill kunna göra en djupdykning i en tidsperiod utan att behöva anklagas för historieförfalskning eller undermåliga historiska kunskaper. Och den frihet som fantasyn ger i jämförelse med de stränga begränsningar som realism kräver kan vara just det som behövs för att ge författaren det nödvändiga självförtroendet och skapa ett intresse för boken hos många läsare. Skillnaden mellan dessa böcker och, säg, Jan Guillous böcker om riddaren Arn kan tyckas vara hårfin, och det är den också emellanåt. Så fort man ändrar på historiens "verkliga" förlopp så är det på sätt och vis alternativhistoria.
Nästa gång ska vi avsluta vår djupdykning i tiden och historien med att titta lite närmare på några författare som arbetar i denna tradition.