presenterar
– sommargnäll anno 1999
Till slut har det blivit sommar och mina stela gamla leder har börjat tina upp. Men är jag nöjd för det? Nix. Anledningen är enkel: det sker inte speciellt mycket intressant inom fantasy just nu. Utvecklingen tycks gå krabbgång, ett par steg sidledes, stannar upp och gräver lite i sanden ett tag, går ett par steg tillbaka o.s.v.
xxDe flesta år brukar det dyka upp något nytt fräscht uppslag, en bok som får läsaren att häpna och förundras, som får oss att omvärdera genren vi älskar (oavsett om det är fantasy, sf eller skräck). Någon som Peter S. Beagle, Patricia McKillip, Thomas Pynchon eller James Morrow. Inte alltid böcker som underhåller så förutsättningslöst som säg, Eddings eller Jordan, eller är lika roliga som Pratchett, eller lika magiska som Michael Scott Rohans Winter of the World-trilogi ... Men som är viktiga i den betydelsen att de får genren att utvecklas, vilket den måste om den inte ska stagnera och bli ointressant.
xxOfta tycks en genre (fantasy, sf, skräck) utvecklas på bekostnad av de två andra. Just nu är det sf-författarna som spränger gränser och revitaliserar sin kategori av litteratur. Folk som Matt Ruff, Tim Powers och Paul Di Fillipo har gjort sf-genren mer spännande än den varit på mycket länge medan fantasy och skräck går i redan upptrampade spår. Fantasyförfattarna finputsar och förädlar sina epos, de uppfinner inte.
xxEn teori är att förlagen inte vågar satsa på de mer udda produkterna, det är ju trots allt Eddings och Jordan, inte Di Fillipo som toppar försäljningslistorna. Men så enkelt är det nog inte, jag läser många aspirerande författares verk och hur bra och välskrivna de än må vara är det är inte många som faktiskt har en ambition att spränga de ramar som redan finns. Förmodligen är det en kombination av båda dessa faktorer.
xxDet sägs att stora män upprepar sig, och det känns som om jag dragit den här litanian förut. Troligtvis kommer jag att göra det igen, nästa gång är det väl en annan genre som står i skottlinjen.
xxDet må vara hur det vill med det, men det är sommar, och då är det i alla fall lika så bra att hålla sig till lättsmält underhållning. Intellektuellt prövande böcker passar bäst när vinterstormarna viner runt husknuten. I hängmattan eller på stranden duger något mindre krävande men ändå tillfredsställande. Till exempel nämnde Michael Scott Rohan eller kanske Jane Lindskolds senaste. Om det är sf som känns mest lockande så fungerar Kim Stanley Robinsons Mars-trilogi förträffligt på stranden, alternativt Tad Williams Otherland-böcker. Eller kanske känns en skräckis perfekt som en kontrast till glassätandet och öldrickandet? Pröva Dan Simmons Carrion Comfort, en av de bästa böcker som någonsin skrivits i genren.
xxHar du en avvikande åsikt? Har det publicerats en bok nyligen som vänt upp och ner på hela fantasygenren men som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar? Har jag, hur otroligt det än kan låta, missat den? Skriv en rad och gör lite PR för din bortglömda författare. Men bespara mig brev som har innehållet "Uhh, hurru, Robert Jordan är visst nyskapande!", drakfarmen kräver en hel del jobb, FN behöver någon som förklarar hur världen faktiskt ser ut osv. Och lite tid tänkte jag väl få för att läsa på stranden.
xxDe flesta år brukar det dyka upp något nytt fräscht uppslag, en bok som får läsaren att häpna och förundras, som får oss att omvärdera genren vi älskar (oavsett om det är fantasy, sf eller skräck). Någon som Peter S. Beagle, Patricia McKillip, Thomas Pynchon eller James Morrow. Inte alltid böcker som underhåller så förutsättningslöst som säg, Eddings eller Jordan, eller är lika roliga som Pratchett, eller lika magiska som Michael Scott Rohans Winter of the World-trilogi ... Men som är viktiga i den betydelsen att de får genren att utvecklas, vilket den måste om den inte ska stagnera och bli ointressant.
xxOfta tycks en genre (fantasy, sf, skräck) utvecklas på bekostnad av de två andra. Just nu är det sf-författarna som spränger gränser och revitaliserar sin kategori av litteratur. Folk som Matt Ruff, Tim Powers och Paul Di Fillipo har gjort sf-genren mer spännande än den varit på mycket länge medan fantasy och skräck går i redan upptrampade spår. Fantasyförfattarna finputsar och förädlar sina epos, de uppfinner inte.
xxEn teori är att förlagen inte vågar satsa på de mer udda produkterna, det är ju trots allt Eddings och Jordan, inte Di Fillipo som toppar försäljningslistorna. Men så enkelt är det nog inte, jag läser många aspirerande författares verk och hur bra och välskrivna de än må vara är det är inte många som faktiskt har en ambition att spränga de ramar som redan finns. Förmodligen är det en kombination av båda dessa faktorer.
xxDet sägs att stora män upprepar sig, och det känns som om jag dragit den här litanian förut. Troligtvis kommer jag att göra det igen, nästa gång är det väl en annan genre som står i skottlinjen.
xxDet må vara hur det vill med det, men det är sommar, och då är det i alla fall lika så bra att hålla sig till lättsmält underhållning. Intellektuellt prövande böcker passar bäst när vinterstormarna viner runt husknuten. I hängmattan eller på stranden duger något mindre krävande men ändå tillfredsställande. Till exempel nämnde Michael Scott Rohan eller kanske Jane Lindskolds senaste. Om det är sf som känns mest lockande så fungerar Kim Stanley Robinsons Mars-trilogi förträffligt på stranden, alternativt Tad Williams Otherland-böcker. Eller kanske känns en skräckis perfekt som en kontrast till glassätandet och öldrickandet? Pröva Dan Simmons Carrion Comfort, en av de bästa böcker som någonsin skrivits i genren.
xxHar du en avvikande åsikt? Har det publicerats en bok nyligen som vänt upp och ner på hela fantasygenren men som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar? Har jag, hur otroligt det än kan låta, missat den? Skriv en rad och gör lite PR för din bortglömda författare. Men bespara mig brev som har innehållet "Uhh, hurru, Robert Jordan är visst nyskapande!", drakfarmen kräver en hel del jobb, FN behöver någon som förklarar hur världen faktiskt ser ut osv. Och lite tid tänkte jag väl få för att läsa på stranden.
