presenterar
– Om Shakespeare i modern fantasy
Av alla litterära genrer är fantasy förmodligen den som allra tydligast hämtar sin inspiration från tidigare litterära förlagor. Gilgamesh-eposet, den äldsta berättelsen vi känner till (även om tidigare grottmålningar, skulpturer osv kan tolkas som berättelser är de inte att definiera som litterära verk) dyker rutinmässigt upp i moderna fantasyromaner, i alla fall dess grundläggande tematik. Samma sak gäller Homeros, Bibeln, Koranen, Beowulf och många andra av kulturhistoriens viktigaste historier och berättelser. Självklart återfinns dessa verk även i många andra former av litteratur – tänk Joyce och Odysseus, Bibeln och nästan vilken amerikansk thriller som helst – men ingen genre hämtar så konsekvent sin inspiration från det förflutna som fantasy.
xxSå er egen Farbror Fantasy har bestämt sig för att göra några nedslag i kulturhistorien och påvisa sambanden mellan tidigare författare/verk och moderna motsvarande. Först ut har jag valt den store Barden, vald av Time magazine till den mest betydelsefulla författaren någonsin, William Shakespeare.
Jag ska inte tråka ut er med en massa fakta om Shakespeare som person, det har ni förhoppningsvis redan lärt er i skolan. Många av referenserna till Shakespeare som återfinns i boktitlar och dylikt kan vara ganska subtila och kräver åtminstone en viss förkunskap. Ett exempel: Prosperos´ Children av Jan Siegel, en briljant allåldersfantasy som nyligen utgivits. Handlingen i sig har föga med Shakespeare att göra, men den som läst eller sett Stormen vet att Prospero är en magiker och, ergo, att Prosperos barn torde ha något med magi att göra.
xxDetta är egentligen ett ganska billigt sätt att knipa litterära poäng på, men samtidigt effektivt då det får de läsare som tolkat titeln rätt (och det torde vara de flesta) att bli lite självbelåtna och därmed positivt inställda till boken. Och vaddå? Det funkar ju.
xxEn annan författare som hämtat inspiration från Stormen är Tad Williams som mellan sina serier Minne, Sorg och Törne och Otherland skrev Calibans Hour där han på ett briljant sätt fortsatte berättelsen om det stackars monstret Caliban. Vad hände egentligen med Caliban när Prospero lämnat sin ö? Tad Williams försöker ge svaret och lyckas i alla fall ge oss ett ganska gripande portätt av denna olyckliga varelse.
xxStormen är dock långt ifrån det enda av Shakespeares verk som inspirerat moderna fantasyförfattare. Element från Kung Lear, Hamlet och Macbeth är vanligt förekommande, allra främst kanske just Macbeth, vars mörka, mystiska stämning och komplexa personporträtt påverkat en stor mängd författare, konstnärer och regissörer i många olika genrer och kulturer.
xxEn av de författare som låtit sig inspireras av Macbeth är Terry Pratchett som i Häxkonster inte nöjer sig med att använda sig av vissa element utan faktiskt parafraserar verket i dess helhet. Häxkonster är en komisk pastisch på Macbeth snarare än en egen, autonom berättelse.
xxTerry Pratchett är också en av många författare som använt sig av den i fantasysammanhang allra viktigaste av Shakespeares verk: den nyligen filmatiserade En midsommarnattsdröm. Det är lätt att underskatta betydelsen av En midsommarnattsdröm, men för fantasygenren är det ett av de mest centrala verken. Pratchett använde verket som inspiration för Herrskap och häxor. Lustigt nog är det nästan enbart i sina häx-böcker som Pratchett lånar av Shakespeare, men å andra sidan är ju häxorna i sig uppenbart tagna från Macbeth.
xxEn annan författare som använder sig av Shakespeare är Lord Dunsany – som i och för sig knappast kan räknas till de "moderna" fantasyförfattarna.
xxMen den författare som uppenbarligen låtit sig inspireras av Shakespeare i allra högst grad är Neil Gaiman. Gaiman har gjort Shakespeare till en integral del av sitt författarskap och framstår som vår tids bästa och intressantaste uttolkare av den store barden – för att inte säga en av vår tids bästa och mest intressanta författare överhuvudtaget. När Gaiman gjorde sig ett namn som författaren av serietidningen Sandman var det ofta med Shakespeare i bakfickan. Oberon, Titania, Puck och de andra karaktärerna från En midsommarnattsdröm fick ett eget liv och återkom ständigt i Gaimans berättelser, liksom Shakespeare själv. Kanske är det där Gaimans geni framstår som allra tydligast; att han till och med skrev berättelser där huvudrollen spelades av just William Shakespeare, och fick denne att framstå som nog så intressant som hans verk. Det är dags att sluta, men jag ger sista ordet till William:
"The iron tounge of midnight hath told twelve;
Lovers, to bed; ´tis almost fairy time.
I fear we shall out-sleep the coming morn,
As much as we this night has overwatch´d.
This palpable-gross play hath well beguil´d
The heavy gait of night. Sweet friends, to bed.
A fortnight we hold this solemnity,
In nightly revels, and new jollity."
xxSå er egen Farbror Fantasy har bestämt sig för att göra några nedslag i kulturhistorien och påvisa sambanden mellan tidigare författare/verk och moderna motsvarande. Först ut har jag valt den store Barden, vald av Time magazine till den mest betydelsefulla författaren någonsin, William Shakespeare.
Jag ska inte tråka ut er med en massa fakta om Shakespeare som person, det har ni förhoppningsvis redan lärt er i skolan. Många av referenserna till Shakespeare som återfinns i boktitlar och dylikt kan vara ganska subtila och kräver åtminstone en viss förkunskap. Ett exempel: Prosperos´ Children av Jan Siegel, en briljant allåldersfantasy som nyligen utgivits. Handlingen i sig har föga med Shakespeare att göra, men den som läst eller sett Stormen vet att Prospero är en magiker och, ergo, att Prosperos barn torde ha något med magi att göra.
xxDetta är egentligen ett ganska billigt sätt att knipa litterära poäng på, men samtidigt effektivt då det får de läsare som tolkat titeln rätt (och det torde vara de flesta) att bli lite självbelåtna och därmed positivt inställda till boken. Och vaddå? Det funkar ju.
xxEn annan författare som hämtat inspiration från Stormen är Tad Williams som mellan sina serier Minne, Sorg och Törne och Otherland skrev Calibans Hour där han på ett briljant sätt fortsatte berättelsen om det stackars monstret Caliban. Vad hände egentligen med Caliban när Prospero lämnat sin ö? Tad Williams försöker ge svaret och lyckas i alla fall ge oss ett ganska gripande portätt av denna olyckliga varelse.
xxStormen är dock långt ifrån det enda av Shakespeares verk som inspirerat moderna fantasyförfattare. Element från Kung Lear, Hamlet och Macbeth är vanligt förekommande, allra främst kanske just Macbeth, vars mörka, mystiska stämning och komplexa personporträtt påverkat en stor mängd författare, konstnärer och regissörer i många olika genrer och kulturer.
xxEn av de författare som låtit sig inspireras av Macbeth är Terry Pratchett som i Häxkonster inte nöjer sig med att använda sig av vissa element utan faktiskt parafraserar verket i dess helhet. Häxkonster är en komisk pastisch på Macbeth snarare än en egen, autonom berättelse.
xxTerry Pratchett är också en av många författare som använt sig av den i fantasysammanhang allra viktigaste av Shakespeares verk: den nyligen filmatiserade En midsommarnattsdröm. Det är lätt att underskatta betydelsen av En midsommarnattsdröm, men för fantasygenren är det ett av de mest centrala verken. Pratchett använde verket som inspiration för Herrskap och häxor. Lustigt nog är det nästan enbart i sina häx-böcker som Pratchett lånar av Shakespeare, men å andra sidan är ju häxorna i sig uppenbart tagna från Macbeth.
xxEn annan författare som använder sig av Shakespeare är Lord Dunsany – som i och för sig knappast kan räknas till de "moderna" fantasyförfattarna.
xxMen den författare som uppenbarligen låtit sig inspireras av Shakespeare i allra högst grad är Neil Gaiman. Gaiman har gjort Shakespeare till en integral del av sitt författarskap och framstår som vår tids bästa och intressantaste uttolkare av den store barden – för att inte säga en av vår tids bästa och mest intressanta författare överhuvudtaget. När Gaiman gjorde sig ett namn som författaren av serietidningen Sandman var det ofta med Shakespeare i bakfickan. Oberon, Titania, Puck och de andra karaktärerna från En midsommarnattsdröm fick ett eget liv och återkom ständigt i Gaimans berättelser, liksom Shakespeare själv. Kanske är det där Gaimans geni framstår som allra tydligast; att han till och med skrev berättelser där huvudrollen spelades av just William Shakespeare, och fick denne att framstå som nog så intressant som hans verk. Det är dags att sluta, men jag ger sista ordet till William:
"The iron tounge of midnight hath told twelve;
Lovers, to bed; ´tis almost fairy time.
I fear we shall out-sleep the coming morn,
As much as we this night has overwatch´d.
This palpable-gross play hath well beguil´d
The heavy gait of night. Sweet friends, to bed.
A fortnight we hold this solemnity,
In nightly revels, and new jollity."
