"Lägg ner era vapen och återvänd till jorden, sade de. Ha! Tid nog för jord i graven."

-ur Conan barbaren

Även om man självklart inte ska underskatta Tolkiens betydelse för fantasyns utveckling är det också lätt att överskatta den. Många andra författare har också varit mycket viktiga för de teman och de konventioner som kommit att dominera genren. Eftersom det främst har varit episk/heroisk fantasy som översatts till svenska och Tolkien är den självklara utgångspunkten i den undergenren så har många författare som är oerhört stora i till exempel USA aldrig riktigt uppmärksammats här.
xxDelvis är det en generationsfråga; C.S. Lewis hade för en sådär tjugo år sedan nästan samma position som Tolkien, men hans popularitet har minskat ordentligt sedan dess. Det finns många exempel på detta fenomen. Men det är också en fråga om urval, vissa typer av fantasy har förlagen aldrig satsat på, de har förblivit anglo-saxiska angelägenheter. Det främsta exemplet på detta är förmodligen Sword & Sorcery.
xxTermen är yngre än litteraturen, det var en av undergenrens främsta uttolkare – Fritz Leiber – som i en konversation med en annan av undergenrens främsta uttolkare – Michael Moorcock – myntade begreppet 1961. Men Sword and Sorceryns storhetstid började redan på 1930-talet för att sedan behålla sin popularitet fram till och med 60-talet. Sedan dess har väl S&S hamnat lite i skymundan för den episka fantasyn, men den skrivs och läses fortfarande. S&S handlar just om svärd och svartkonst, ohederliga hjältar och fallna kvinnor, muskulösa barbarer och smidiga tjuvar. S&S skiljer sig från episk/heroisk fantasy på flera sätt. Formatet är ofta mycket mindre, böckerna brukar oftast skildra ett par episoder, avslutade men ibland löst sammanfogade. De är gentemot de traditionella fantasytegelstenarna som ett avsnitt av Star Trek är mot Star Wars.
xxEtt annat sätt som S&S skiljer sig från andra typer av fantasy är bristen på absoluta värderingar. Klassiskt "goda" protagonister brukar lysa med sin frånvaro, ofta är protagonisterna i stället tjuvar, pirater o.s.v. Hämnd och girighet brukar vara deras drivkraft, inte en önskan att göra världen till ett bättre ställe. Generellt brukar de världar som S&S-karaktärer befolkar vara medvetet statiska. Ingen, varesig god eller ond, vill förändra världen. Målet är att berika sig själv och – åtminstone för de företrädesvis manliga protagonisterna – sedan bränna allt på kvinnor och sprit. S&S är med andra ord moraliskt föga uppbygglig litteratur, men också väldigt mänsklig.
xxS&S är också en märkligt historielös litteratur. Där myter, legender och folksagor spelar stor roll för den episka/heroiska fantasyn S&S framvuxit mer eller mindre i isolation. De författare som varit de främsta uttolkarna – Howard, Leiber, Moorcock m.fl. – och som vi ska studera lite noggrannare nästa gång har i stort sett skapat sina världar med influenser från sina kollegor och inte så mycket mer. Religös problematik och existentiella grubbel förekommer inte, i den mån gudar finns är de gamla, arga, har outtalbara namn (a lá Lovecraft) och avskyr att bli störda av skattletande protagonister.
xxAlltså hittar man inte S&S rötter i bibeln eller Eddan utan möjligtvis hos undergenrens spirituelle gudfader Alexandre Dumas som med sina böcker om musketörerna skapade prototypen denna typ av "äventyr för äventyrets skull". Även personlighetstyperna och svärdsfetischismen kan härledas till Dumas. Och precis som Dumas böcker har många av de viktiga verken inom S&S en
ganska stor chans att läsas även om hundra år eller så. För denna typ av avskalade äventyr, av enkla men tilltalande personporträtt och berättelser, motstår uppenbarligen tidens tand betydligt bättre än det mesta av all annan litteratur som skapats under det förra århundradet.