| ? |
Häjsan Farbror fantasy!
Jag har en knäpp och kanske liten annorlunda fråga... Om man skriver en fantasybok (serie) och man vill att nån ska dö, men vet inte vilken eller när, ska det vara den tystlåtne Grimald eller den rolige men inte så sluga Harman? Eller varför inte den allvarlige och smarta Pandalion? Jag vill inte att det ska vara så sorgligt så att huvudpersonen dör, men ska det vara en person som alla tycker om men som är en av de främsta personerna som är "mindre viktig i handlingen" eller ska det vara en av dom som är viktigast, men inte är lika omtyckt...? Jag brukar vilja att minst en av de "främsta" ska dö för att det ska bli lite sorgligt också. Sen kan ju fler som har rätt liten betydelse dö också, fast det är ju inte riktigt samma sak, utan jag vill att det ska vara så som i Sagan om Elenien t.ex. när Kurik dör i slutet (antar att du läst serien). Det var ju sorgligt, men vilken person? När den ska dö har jag någorlunda koll på... en person som är så (om vi ter det exemplet) viktig som Kurik så tror jag att den ska dö i en stor uppgörelse, medan andra får dö vid lite mindre tillfällen. Två ska inte dö samtidigt väl? Jag tycker nästan att antingen att det blir för mycket sorg eller att man kanske "glömmer" sörga för en av dom om den hade "mindre betydelse"... Dystra frågor, inte sant? Nu till nåt lite roligare. Vad tycker du om David Eddings slut på sina böcker? Jag tycker dom vart mycket bra och framför alt vissa av dom "vackra"! MVH Ida |
| ! | Hej, Ida! En bra fråga, tycker jag. Att en central karaktär dör tillför ofta handlingen en hel del, om det är en viktig person som läsaren kommit att lära känna. (Boromir är ett exempel.) Jag tycker nog att det 1) bör vara just en person som läsaren tycker om och 2) som haft en ganska viktig roll. Döden ska med andra ord komma som en överraskning; det ska vara den minst troliga karaktären. Av de tre du nämner är den tystlåtne nog mitt sista val... en tyst person märks inte så mycket att frånvaron gör någon större skillnad. Och jag tycker att en lustigkurre (Harman) alltid behövs. Således skulle, om du frågar mig (vilket du gör), yxan falla på Pandalion. Men det viktigaste är att döden ska lämna ett tomrum, samtidigt som den måste tillåtas ha en betydelse. Kanske inte så, att vederbörande ska rädda de andra till priset av sitt eget liv, men något av värde ska erhållas, om så bara kunskap. Om två ska dö samtidigt...? Jag tycker att det inte är nödvändigt, men å andra sidan skulle man kunna tänka sig situationer där två som hänger väl ihop (antingen som vänner eller som fiender – kärlekspar som dör tillsammans är lite för vanligt) dör samtidigt. Men det beror på hur många du har att ta av. Vad gäller Eddings slut, önskar jag att han kunde stoppa in dem lite tidigare... de tar sådan tid på sig. Hälsningar, |