| ? |
Det är väl inte så mycket av en fråga utan mer en åsikt...
Jag läser så mycket om hur bra du tycker Ursula K Leguin är, och jag skulle vilja veta varför. Har kommit mig ca 60 sidor in i "A wizard of Earthsea" som för den delen är väldigt kort, och jag måste säga att den är aningen skum... Hittils tycker jag det känns som att denna boken är skriven som något förflutet, vilket den iofs är men det känns som att man måste ha läst andra böcker för att den ska vara bra. Hon går även in väldigt lite på karaktärerna och sånt, hon berättar som bara en historia från ett "berättar-perspektiv". När man läser boken så känns det som att man är någon som tittar ner på allt som händer från himlen eller något.. :) skulle vilja veta vad det är du tycker är så hemskt bra med henne och vad det är som gör henne till en sån bra författare.. Mitt personliga tycke är att Terry Goodkind slår henne med hästlängder, han går in mycket på karaktärer och man får en "närhet" med vad som händer i boken. Det kan ju iofs vara så att jag tycker att den är mycket sämre eftersom jag just avslutat "Naked Empire" av Goodkind. Kan ju vara det att man är så inne i historien att man söker efter något liknande när man läser någonting annat direkt efter. Sen vet jag inte om du kan svara på detta men om man ska gå med i fantasyklubben, kan man ändra så man får en bok på engelska som månadens bok eller skickas det bara ut det som klubben anser vara månadens bok på engelska? Trevlig helg. |
| ! | Hej! Att försöka förklara vad som gör en viss bok eller författare bra är alltid lite klurigt, men i Le Guins fall tycker jag nog att det låter sig göras. Hennes främsta fördel är, skulle jag vilja säga, de många bottnarna. (Och detta gäller inte bara hennes fantasy utan även hennes sf-böcker.) Man kan läsa om böckerna flera gånger, och hitta nya poänger, tolkningsmöjligheter och idéer. Personligen fascineras jag väldeliga av hur namn hanteras i Övärlden-serien, och tanken om att det skulle kunna finnas ett Sant språk som innehåller dessa namn. Lade du t ex märke till hur män och kvinnor hanterar namn (och Sanna namn) annorlunda? Och att det namn man får när man föds kan vara lika sant som det Sanna namn man får senare? Även den filosofiska strömmen som löper genom böckerna gillar jag skarpt. Mitt favoritcitat i A Wizard of Earthsea är nog när Ged blir tillsagd att vara försiktig med sin magi och hur han använder den, för att "to light a candle is to cast a shadow", en fundering som inte bara är sann i sitt sammanhang utan som naturligtvis tjänar som varning för all form av kunskapsmissbruk. Atomklyvning kan ge oss både kärnkraft och atombomber, typ. Hela första boken har även ett väl använt jungianskt perspektiv; vi har alla en skugga som är vår mörka del och så länge som vi förnekar den kommer den att jaga oss – utvägen är att konfrontera och erkänna den. (Andra författare använder samma tanke; jämför Doktor Jekyll och Mister Hyde eller Rymdimperiet slår tillbaka.) Förvisso lägger Le Guin, och då framför allt i de tidigare böckerna som är avsedda för en lite yngre publik, inte mycket krut på person- och miljöbeskrivningar. Men, skulle jag vilja argumentera, hennes prosa är väl avvägd; vi får en god inblick i både hur personerna fungerar (t ex vad som driver Ged till att försöka frammana Elfarran) och hur miljöerna ser ut (Gonts karga klippor och Rokes trollkarlsskola är för mig väldigt levande platser). Även i dialogen lyckas hon hålla sig till det väsentliga. Titta gärna närmare på dialogerna med dörrvakten på Roke, eller samtalen med drakarna i första och tredje boken. Som jag ser det, använder hon precis så många ord som behövs, utan att fladdra ut i kanten men ändå med tydlighet och skärpa. Ett annat tema, som stöts och blöts, nästan lite väl övertydligt, är relationen mellan män och kvinnor, och vad makt egetligen är. Finns makt i det vetenskapliga språket eller helt enkelt i det kön man tillhör? Är en mäktig kvinna automatiskt en ond kvinna? Har man egentligen någon makt om man alltid måste namnge allt så exakt eller förlorar man sig automatiskt i detaljer och missar helheten? Kan man då upprätthålla balansen, eller krävs det att man undviker att handla för att detta ens ska kunna ske? Om man har makt över djur, är det rätt att utnyttja dem för att äta upp dem? Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag, men vill helst inte gå in på detaljer i böcker som du (och andra) kanske inte har läst. Om avståndet mellan berättare och huvudperson oroar dig, kan jag glädja dig med att det minskar från bok till bok. Hälsningar, |